Stäng sidan

Día de Muertos,  De Dödas Dag
Bilder från De Dödas Dag hittar du under "Färgbilder", "Feasts and ceremonies"

Día de Muertos är en av Mexikos största högtider och firas i nästan hela landet. En tillfällig besökare till Mexiko upplever kanske Día de Muertos som en ganska bisarr tillställning. Men högtiden manifesteras på många olika olika sätt, från en mycket religiös, intim och allvarlig högtid till nästan karnevalsliknade evenemang.

Día de Muertos har sitt ursprung i en blandning mellan de förkolumbianska religionerna och den katolicism som erövrarna förde med sig. Flera av de förkolumbianska folken, med aztekerna som det mest kända, utövade en religion som innehöll en stark och komplicerad kult av de döda och av döden. I den aztekiska högtidskalendern fanns flera högtider då man på olika sätt uppmärksammade de döda, med offer av mat och med ceremonier.

Efter erövringen 1521 revs indianernas tempel och de indianska prästerna förlorade sin roll och sin makt. Men bland de enskilda familjerna, framför allt i avlägsna byar, levde många traditioner kvar. Många spanska missionärer vittnar i sina skildringar om hur indianerna höll fast vid sina religiösa traditioner, ofta under en kristen täckmantel. Senare har forskare pekat på att många trosföreställningar lever kvar ännu i våra dagar, begreppet "Idols behind altars" används ofta i sammanhanget.

Högtiden
Día de Muertos pågår under flera dagar och kan ta mycket olika former i olika regioner och byar. I indianska, eller traditionsbundna mestissamhällen är det en mycket allvarlig, djupt religiös högtid. I indianska samhällen har den också en starkt kollektiv prägel, och är en viktig del i hur man skapar och behåller den indianska identiteten. En annan form är festivalliknande tillställningar, som faktiskt hade sin början redan under 1800-talets första år, med en offentlig fest på det stora torget Zocalo i Mexico City under Día de Muertos. Den återkom årligen under hela 1800-talet. Mot slutet av 1800-talet fick Día de Muertos ett tredje uttryck, en intellektualiserad yttring med stora ofrendas, offerbord, i museer och andra publika miljöer, där det mexikanska konsthantverket visas upp i hela sin färgstarkhet.

 Día de Muertos blev under revolutionen 1910 - 1920 en del i hur man hanterade den stora förlusten av människoliv. Högtiden har också förstärkts i ett sökande av en mexikansk identitet och har på senare år uppmuntrats som en motvikt till Halloween och inflytandet från USA.

Även om högtiden kan ta många olika former kan följande beskrivning ses som en generell norm i en traditionsbunden indian- eller mestisfamilj. 

I hemmen ställer man fram en ofrenda, ett offer av mat och dryck till de dödas själar som ska komma på besök, dekorerat med blommor (framför allt den gula Cempasuchil, lat. Tagetes Erecta) och frukt. I många hem finns ett permanent altare med helgonfigurer och andra religiösa symboler och offret läggs då på detta. Gravarna på kyrkogården dekoreras också med blommor.

Den 31 oktober menar man att dödfödda barns själar kommer på besök. Den 1 november kommer döda barns själar och man ställer då den mat barnet tyckte om på la ofrenda, också någon favoritleksak och kanske ett porträtt. Dekorationen på offerbordet och på gravarna inkluderar vita blommor som en symbol för barnets oskuld. I många byar spelar man levande musik för glädja de döda barnens själar, den riktas alltså inte till de sörjande släktingarna.

Natten mellan den 1 och 2 november kommer döda vuxnas själars på besök och man ställer då fram mat för vuxna på offerbordet, kanske också cigaretter, öl och tequila. Det är vanligt att man vakar på kyrkogårdarna under natten; hela familjer sitter runt gravarna, man småpratar och minns de döda. Man har med sig mat till sig själva och till de döda. Tron att de döda släktingarnas själar verkligen varit på besök är mycket stark. Maten anses förlora sin smak och arom under natten, den har de döda tagit till sig.

Stäng sidan